Ja, nu är det nytt år och för mig känns det denna gång som en liten slags nyfödelse. 

Mycket har hänt och samtidigt ingenting. Gissar att det finns några fler där ute som känner likadant ;)

Jag har ju träffat en person, som verkligen fått mig att börja se mig själv på ett lite bättre sätt. Som inte låter mina tidigare inmatade erfarenheter fläcka ner nuet, utan vänder på mina tankar om mig själv till att bli mer positiva. Det är fantastiskt!
Man får aldrig sluta söka efter såna personer. De är värdefulla. Verkligen.

Har sänkt på medicinen som hjälpt mig mycket, vilket har rört till mitt inre mående igen. Det är så kul, när man inte känner av depressionen så är det som om man inte har mått så alls! Sen kommer den tillbaks och man påminns om du sjukt bottenlös den sjukdomen känns(inte är!). Folk som säger att depression är något riktigt livsfarligt, har rätt. Men, man får stänga av sin stolthet helt och hållet och låta andra ta ens beslut då. Såna som vill en väl, då kan man komma ur det där mörkret!

Snart börjar nya behandlingar i o m den nya diagnosen. Längtar efter att få prova kedjetäcke/bolltäcke! Hoppas att det ska kunna lindra min nattångest som sällan låter mig vara. Åh, vad jag längtar!

Hoppas att det är bra med er som kikar in här! Eftersom att många fortfarande hittar hit via googlesökningar, så antar jag att ni inte mår riktigt bra. Kom ihåg att våga lita på vården! Och de som finns omkring er som verkar vilja ert bästa. Släpp kontrollen och låt er styras tills ni är tillbaks igen! För det går inte att lita på sig själv längre då man tappat livslusten. Snälla kom ihåg det!