Trygghet

3 september 2014 06:40

Låter riktigt härligt det du gjorde efter mötet. Hoppas du lyckades svara någorlunda korrekt på frågorna. :)

Bra av dig att du inte ringer längre. Är stolt över dig. :) Jag tycker du borde blockera omgående. Menar du ersätta med någon annan kille eller någon som ger dig uppmärksamhet?
Kan tala rakt av från egna erfarenheter med mig och mitt ex. Det är destruktivt. Du märker ju själv. Får en utskällning av sitt ex för att man inte hör av sig? Hur sjukt är inte det? Sitt ex alltså. Har fått otaliga sådanna själv. Och då vill man ju bara svara. Gjort det vid flertalet tillfällen. Men allt eftersom tiden gick svarade jag färre och färre gånger. De gångerna jag inte svarade kände jag mig starkare. Svarade bara när jag var ensam och verkligen behövde uppmärksamhet.
Men nu är tom det borta. Nu är jag utan det och så lycklig. Jag r säker på att du också kommer känna dig stark ifall du släpper honom utan att ersätta med någon annan direkt. Man behöver nog som alla säger lära sig stå på egna ben och inte leva på förhållanden till andra konstant. Det gör nog det bara så mycket jobbigare när det tar slut och många andra saker.

http://attviljamabra.bloggplatsen.se

3 september 2014 14:24

Tack! Jag hoppas det med. Kom på ett par saker i efterhand som kan ha blivit fel man ska fråga ifall jag kan få lägga till det bara :)

Nej, inte uppmärksamhet. Jag kan ju gilla att vara själv. Men mer det där att undvika slutgiltiga farväl i livet. Vill hellre att det får glida ut i sanden så att jag slipper göra någon ledsen med att säga hejdå. Samtidigt är det säkert bättre för honom att jag klipper helt. Men förra gången jag gjorde det så började han med droger osv och han sa att han kommer säkert göra det igen ifall vi inte hörs osv. Försöker leda in honom på att hitta ett arbete eller en utbildning som han trivs med så att han känner att han är påväg nånstans. Men det kanske är samma där, att jag borde släppa det.

Vad bra gjort av dig och vad skönt att känna den känslan av att man inte behöver ett ex längre!
Exakt, håller med där. Man får inte bygga exakt hela livet på förhållandet. Fast, kanske om man verkligen hittat sin själsfrände :)

Vilja

3 september 2014 15:39

Såg nu att jag faktiskt skrev "nåt att ersätta med" men menade mer typ att studierna kommer igång ordentligt. Att det liksom inte blir tomt och tyst :)

3 september 2014 18:00

Haha jamen så blir det alltid! ^^ Ja bara göra det. :)

Jaha. Men man kan gilla att vara själv och ha uppmärksamhet. Jag kan isolera mig och svära för mig själv varför ingen hör av sig eller så.
Vad är bäst för dig själv i slutändan tror du? Är det ditt ansvar att han håller på med droger? Alla tar det dåligt med att det tar slut. Vad man gör sedan tycker jag är upp till var och en och ens eget ansvar.
Men du vet redan svaret på det där. Du skriver det själv? Tillämpa DBTn! :)

Jag menade rent generellt på förhållanden. Att leva på andra och inte klara av att vara själv.

Jo jag såg du skrev det. Men det kopplades som på något sätt till någon ist. Nu i efterhand så förstår jag inte riktigt varför.

3 september 2014 23:10

Tog tag i det på en gång och jag kommer att få kolla igenom mina svar nästa vecka :)

Vad gulligt det blir på en gång när man är sådär motsägelsefull.

Nej, men bra att du nämnde det för att egentligen - vart går gränsen för ens eget ansvar för andra, sina egna gärningar osv? Så otroligt svårt att dra en tydlig gräns där tycker jag.

Okej :)

Jo, fast jag menade att jag faktiskt förstår att du tolkade det så. Blev lite otydligt och jag hade nog också tolkat det som du om jag läst :)

3 september 2014 23:18

Härligt! :) Nu slipper du tänka på det.

Det är en hårfin skillnad mellan gullig och patetisk? ;)
Alltså min åsikt är att alla får stå till svars för sina egna gärningar utom i extremfall.
Bästa exemplet jag kom på nu. Du får inget socbidrag.
Ok: Snatta mat på en affär.
Inte ok: Råna en gammal tant.
Världens icke kontexta (garanterat inte ett ord) jämförelse. Men du förstår kanske?

Aja, ingen ska skedd. :)

3 september 2014 23:25

Nej, det är det verkligen inte. Inte för mig iaf :) Och är någon patetisk så skulle jag aldrig få för mig att kalla den gullig. Det är liksom mer när någon är lite söt så att jag inte kan hålla mig från att le och vilja överösa med kraamar :)

Jag förstår, bra tänk. Kanske ska se det mer så. Men allting är så relativt och ingen situation är den andra lik när man ser till det. Det finns alltid en bakgrund osv. Rent filosofiskt, kan det väl knappt finnas en klar gräns när beslutet väl ska tas?

Får man skicka en kvällskram? :)

4 september 2014 00:09

Nej det var lite halvskämt. Fast lite tragiskt är det iaf sitta hemma ensam och vänta på att någon ska höra av sig. Men nu gör inte jag det. :) Jag vill ju vara ensam!

Nej det är klart det inte gör det. Btw, gillar du filosofiska och etiska diskussioner? Men jag ser det verkligen inte som om man själv ska behöva offra något för en person som skadat en, som man själv valt eller om den valt att ta bort ur ens liv, bara för att man är sådan som person i allmänt eller liknande.

Jadå, den mottages mer än gärna och skickas tillbaka som rekommenderat brev (vill ju inte den ska försvinna!).

4 september 2014 00:31

Hör det till NA att man ska vara ensam, förresten? Eller är det bara någon klyscha från film och AA kanske..

Ja, jag gillar såna diskussioner tills dess att det kännas som att jag tappat fästet om allt och ingenting längre spelar någon roll, eller att allting spelar större roll än vi anar. Men jag gillar dem.

Gulligt! Får vänta någon dag tills den är framme då :)

4 september 2014 00:37

Först tänkte jag bara WTF?! Sitta hemma och inte vara med någon?

Det rekommenderas starkt att man är utan partner ett år just för att minimera risken för återfall ifall det tar slut. Men det är individuellt. För vissa räcker det med 6 mån andra 1½ år.

Oj, det lät hemskt! Men du får se det för vad det är. En diskussion bara. Jag gillar det riktigt mycket. Eller ja. Älskar dem! :)

Ja, skickade med några extra så du har en buffert för regniga dagar! ^^

4 september 2014 18:10

Ja, det låter smart faktiskt. Förstår den regeln helt. Förstår att man nog också måste vara försiktig med vem man väljer, så att man inte ger sig in i något som är väldigt dramatiskt eller ostabilt.

Nej, alltså det är säkert min motsvarighet till en trip på nån drog eller så. Kan känna mig som ett litet korn, helt plötsligt ändras det och man känner sig som att hela universum finns inom en och att allting är så oändligt, i nästa stund undrar man om man ens finns på riktigt.
Men man kan ju ha lite lugnare diskussioner än så. Jag gillar också filosofi. Läste det ett tag och trivdes. Det enda jag har svårt för att koppla ihop alla namn till olika synsätt och årtal. Men, själva diskussionerna var roliga.

Åå, tack för det. Ska hushålla med dem! :)

4 september 2014 22:58

Ja exakt! Det med. Man är van vid självdestruktivitet och ett förhållande är ett utmärkt sätt att hitta det om man hittar rätt partner. :P

Oj, det var sannerligen starkt! Men jag förstår känslan. Att titta på stjärnorna ger mig känslan av att vara såå liten. Sedan har jag mina dissociativa symptom ibland som får mig att ifrågasätta min och världens existens ett kort tag ibland.
Men det sistnämnda är ju bara något helt annat än det du pratade om. Antar det första var lite mera det du syftade på?
Ja man behöver ju inte nödvändigtvis gå så djupt inte. Ja årtal, namn osv har enligt mig liten, om ens någon betydelse. Det är samtalen, synsätten etc som är intressanta.
Moraliska diskussioner är också intressanta. :)

5 september 2014 00:35

Verkligen. Det är så sant. Som vi nämnt tidigare, man känner sig ändå hemma i det och samtidigt få den där skiten som man ju "förtjänar". Farlig kombo. Tänk dem som aldrig kommer ur det utan stannar? Vilket öde :/

Ja, ifall jag verkligen tänker så djupt så känns det verkligen helt konstigt allting. Exakt, den stjärnkänslan och dissociativa känslan stämmer bra. Enda gången jag kan känna mig lite dissociativ är om jag grottar ner mig för djupt i vissa tankar, eftersom att svaren inte finns att se klart så kan jag tappa fästet lite.

Exakt, jag förstår egentligen inte varför skolan alltid varit så hård på årtal. Det är ju själva utvecklingen som är intressant! Ifall det är någon väldigt speciell utveckling över lång eller kort tid.

:)

5 september 2014 01:19

Ja det är hemskt. Före jag själv var med om det så förstod jag inte alls hur människor tänkte alltså. De var ju inte idioter som många kanske tycker, men något åt det hållet.
Men man hamnar i någon form av beroende relation till dem. Alltså som i att man behöver dem.

Alltså, den där känslan med stjärnorna kan ge mig en så djup och ihålig längtan. Den känslan får jag ofta av bra drömmar också. Att vilja vara där någonstans.
Dissociativa symptom kan nästan vara sköna ibland. Det är ju, ofta iaf, kroppens egna försvar mot för starka känslor. Då kan det vara skönt att fara bort någonstans. Sitta still som en zombie och bara stirra rakt fram som man gör ibland. Fast de när man totalt fastnar är inte lika vanliga. När det sker är man ju fortfarande som med i spelet.
Vad är då lösningen på det problemet? ;)

Ja, men att veta när Freud kom på den och den teorin etc är väl extremt viktigt för att kunna vara en bra psykolog?