Åh, ikväll är en sån kväll då jag bara önskar att jag haft någon här hemma som tog emot mig med en kram. Bara höll om mig en stund.

Har blivit utfrågad om hur jag fungerar i olika sitautioner på utredningen och jag kan få svårt att veta när allting vrids och vänds på. Visste tillslut knappt vad jag skulle svara och det är jag inte helt van vid. När jag gick därifrån kändes det som att jag släpptes ut från fångenskap nästan. Kunde andas igen. Njöt av promenaden. Köpte nåt att dricka och satte mig på en bänk i solen och bara samlade ihop mig själv igen.
Blev en rejäl promenad efter det. Först till kyrkogården för att hälsa på några som betytt mycket och sen hem. Där saknades denne någon som bara finns där och faktiskt älskar en.

Önskar jag kunde känna så. Hitta en sådan person som bara förstår vikten av trygghet. Vikten av ett tryggt hem att få fly till ifall allt annat kraschar lite. Och att bara få känna lukten av honom, för det räcker långt! Allt sånt som hör till personen man älskar betyder så mycket.

   

Men jag gick ner till torget här en stund i stället och köpte nåt gott att äta och njöt av den sista solen. Blev lite smått utskälld av mitt ex på facebook för att han ogillar att jag inte ringer längre. Kanske dags att blockera honom också. Men måste ha något att ersätta med första tror jag. Så att det inte blir helt tomt.

Ber om ursäkt för det här inlägget. Förstår att det inte är så roligt att läsa men det behövde skrivas! :)