Ja, så känns det nu. Det är rätt så illa när det är censurerade fula ord med :p

Avskyr dippar, men det är ingen vanlig dipp. Det är nån slags Tvivla på mig själv-ångest. 

Är så mycket nytt som händer nu. Med allt nytt som man tar sig an så kommer också risken att man misslyckas. Kanske har jag tagit på mig lite för mycket? Vet inte. Sak samma. 

Saknar framtiden. Eller längtar efter den, heter det. Men det känns ändå som att jag snarare saknar den.

Känner mig bara så himla ledsen. Då ska man gråta, men ja, börjar jag nu så kommer jag inte kunna sluta alls.

I morgon, i morgon ska jag vända på det är. Punkt.