Tänkte bjuda på en riktigt mysig bild ikväll så kommer ett ordentligt inlägg imorgon. God natt :)

:)

Det gick inte så bra som jag hoppats att komma hem till stan igen. Kom varken iväg på nån fest, som det var tänkt, och har inte svarat på några sms eller samtal. Så jag konstaterar att jag misslyckats, MEN imorgon är en ny dag och jag ska ta tillvara på den till fullo. Jag åker iväg igen. Det är trots allt sommar och ifall jag nu hittat ett ställe där jag kan må lite bättre på så antar jag att det är rätt att fly iväg dit.

Problemen får jag ta hand om senare helt enkelt. Det är ju inte som att de kommer att vägra vänta på mig och dra någon annanstans ;) Kanske hinner jag till och med blir mer redo tills dess!

Måste också säga att jag är tacksam för att jag har min antidepressiva medicin. Jag vet att det är många som är helt emot sådana preparat. Jag var själv en av dem, men när depressionen blev för stark så blev det värt det för mig att åtminstone prova. 
Det tog sammanlagt ca 8 år för mig att hitta en sort som fungerade. 2 av dem åren gav jag upp eftersom att jag mådde dåligt av dem mediciner jag dittills provat. Sen fick jag alltså ny kraft och allt slutade med att jag i år fann en som gjorde underverk. Galet det där. 

Vill väl mest säga att man inte ska ge upp den kampen även ifall man har oturen att prova fel slags mediciner flera gånger. 

Under den tid då jag provade mig igenom många preparat snabbt så var jag inlagd på sjukhuset för att man kan känna sig sämre i början då man sätter in en medicin och jag redan var rätt kraschad. Det brukar vända inom ett par veckor, men det gjorde aldrig det i mitt fall och jag fick för mycket biverkningar. 

Såhär i efterhand känns allting ändå värt det, och det är det jag vill poängtera! 

Har fortfarande inte svarat på smset som det står om i inlägget under. Tror jag lägger det på is ett tag tillsammans med det andra.

Ska dra mig iväg ut på landet igen alltså, och fiska upp min egen mat osv. Lite Into the wild-känsla. Haha, inte riktigt ;)

Hoppas det är bra med dig som läser! 

Fick just ett sms från han som utnyttjade mig.
Det stod bland annat:

Jag vet inte om jag har sagt förlåt å skäms för de:(

Just nu gör det bara så ont. Kan man förlåta? Bör man? Tung situation :/ Hur ofta får man ens en ursäkt efter sånt här... På ett sätt tacksam är jag tacksam och på ett annat sätt så blir det bara svårare på grund av den.

Finns det någon som förstår eller känner igen sig?

Hoppas ni som läser har det bra i sommaren. Imorgon kommer jag äntligen till min dator och kan skriva på riktigt igen.

Kram

Är vaken en del på nätterna nu pga att övergrepps-'vännen' dyker upp i drömmarna och stör, eller påminner.

Förstår att det kan vara någon slags bearbetning men det tar på krafterna.

Ska testa en mardrömsbehandling jag fick lära mig i en riktigt bra PTSD-behandling(som jag dock fick avbryta). Skriver om den här sen eftersom att den fungerar mot alla återkommande mardrömmar.

En positiv sak med dagen är att den varit sjukt vacker. Är underbar natur här!

Det är svårt att veta att livet kan vara annorlunda ifall man inte kan minnas att man mått bra. Man tänker att man av naturen helt enkelt är en sån som inte är intresserad av något. Inte blir glad av något/någon. Inte kan njuta av sömn osv.

Så har det varit för mig. Det enda som skänkt mig lite glädje är alkohol. Andra droger har jag valt att aldrig prova(med undantag för mediciner). Men även alkoholen kan ju ha extremt dåliga konsekvenser och har man sett personer man älskar antingen dö eller totalt rasera sina liv pga den, så blir det plötsligt inte lika roligt att dricka. Jag växte upp med alkoholism omkring mig.

Själv började jag dricka som 13-åring.
Jag hamnade i otrygga situationer pga att jag inte drack för att festa och ha kul - jag drack för att bli av med ångesten. Och då krävs det mycket alkohol. Gärna starksprit, som halsas ren. Gärna tills dess att man inte är medveten om att man existerar längre. Gärna så att man äntligen, äntligen kan få sova. Drömfritt, utan mardrömmar. Det var vad jag sökte i alkoholen.
Och det var anledningen till att jag senare slutade med den. För att dricka på det sättet är farligt och håller inte i längden.
Man kan inte supa tills man somnar på fester med massa människor som kanske skadar en. Man kommer många gånger vakna och inse vad som kunnat hända, eller vakna med en känsla av ett hugg i magen och hjärtat för att något har hänt. Vilket har hänt, även fast att jag tydligen är väldigt försiktig av mig även som en ap-rak uppenbarelse.
Har vaknat av att nån försökt klä av mig, taftsat, utnyttjat/våldtagit osv. Och tro inte att alkoholen gör att det inte smärtar lika mycket. Det skyddar inte alls mot det.

Vid 20 års ålder blev jag nykterist. Livet blev lugnare efter det. Tiden ägnade jag åt att läka, gå behandlingar för ångest, depression m.m och så småningom till att skapa den tillvaron jag har idag.

Nu dricker jag lite vid tillfällen då jag känner att jag har kontroll och vill ha lite extra kul.

Tyvärr så fungerar det inte helt än, jag en bit kvar tills dess att jag kan dricka helt kontrollerat. Ibland är viljan att koppla borta allt mentalt så stark att man, utan att ha insett det, har druckit för mycket för snabbt.

Jag har haft turen att inte fastna i ett beroende men flera nära har gjort det. En av de absolut närmsta dog. Han hittades med mobilen. Det sista han läst på mobilen var mitt sms. Det var i samband med det jag blev nykterist.