Lite allt m&ouml;jligt och antidepp

7 augusti 2014 21:39

Ja, så är det nog. Saker får ta sin tid. Synd att man ska vara så förbaskat peppad på att må bra när det inte riktigt vill sig bara!

Tack, det var riktigt tungt i ett par år men det beror på många av dem saker som hänt under tiden man växte upp som man tryckt undan tills det brast. Är konstigt hur livet kan bli! För mig var det här nog det bästa som kunde hända, för iom att jag bröt ihop så har jag kunnat börja reparera skadorna. Innan trodde jag att jag kunde klara allt sånt ensam, bara att stänga in och gå vidare.

Tack för ditt återkommande stöd. Du är verkligen värdefull :) Många kramar!

7 augusti 2014 01:34

Du verkar glad. Vad kul! :)

Jag måste säga jag är en av dem som är emot antidepressiva. Främst för att de för alltför många blir en permanent lösning. Vilket det inte ska vara. Dessutom gör vissa en avskärmad mm mm mm.
Är det SSRI, SNRI, tri- eller tetracycliska du äter?

Däremot är jag värsta hycklaren. Tar själv mediciner som jag kommer, eller iaf borde, poppa resten av livet. Men de är ju inga antidepressiva så det är helt okej. ;)
Är epilepsimediciner i stämningsstabiliserande syfte.

Tycker du borde svara på messet men skriva typ att du inte kan göra det än iaf. Kanske senare. Du tror inte att det är en liten hämndaktion att inte svara? Att låta han dra och oroa sig typ.

Dra ut på landet igen. Bättre fiska än pimpla öl! ;)

7 augusti 2014 22:52

Ja, för det mesta så är jag hellre glad än ledsen;) Gillar att kämpa emot sånt som drar ned mig.

Förstår dig helt! Var också emot dem tills jag hittade den här SSRI'n. Vet du om det är någon av dem typer du nämnde som är mer skonsam/innebär färre risker?

Fungerar din medicin mot svängningarna? :)

Nej, jag tror inte jag gör det för att hämnas, om det inte skulle vara omedvetet..? Får snarare sjukt dåligt samvete ifall han, som du säger, skulle vänta. Men jag har överdrivet lätt att känna skuld för ingenting. Avskyr det men har börjat lära mig att hantera det.

Haha ja, nu är det landet som gäller för hela slanten :)

Hoppas att du mår bra! :)

8 augusti 2014 02:48

Alltså huruvida de är skonsammare eller inte vet jag inte. Har bara dåliga erfarenheter med SSRI/SNRI (hade tydligen testat tetracykliska också enligt mina journaler...?).
Men de ska användas mot epilepsi, bipolär eller borderline. Inte vanliga depressioner.

Har inte upptäckt några bieffekter förutom små skakningar (inget farligt alls) samt att skägget blivit vitt just under läppen. Båda är av Ergenyl.
Vet inte. Märker inte själv de fungerar. Men det ska man inte göra heller om de fungerar rätt. Min omgivning märker det dock. Fast ärligt så mår jag bra nästan hela tiden nuförtiden.
Fast jag kanske jämför med hur det vart förr. Man kanske "bara mår normalt". Vad vet jag?

Men vissa SSRI etc kan få en lite bortkopplad och så. Däremot om vi ska snacka mediciner som fuckar en så är det antipsykotiska. Huvva! De hatar jag. Gått på dem och sett andra gå på dem. De är läskiga. Iaf i lite halvhöga doser. Sedan benzo av uppenbara missbrukar skäl. De är inte heller bra om man går på hög daglig dos.

Kan vara omedvetet. Ta och fundera lite också. Vissa skulle ha lite svårt att erkäna sådant för sig själv. Att de tror de ska vara så fina och snälla etc. Säger inte du är det. Känner dig inte så.
Haha, ja det med att känna skuld för inget.. Jag är sjuk och har inte gått på möte och känner skuld inför det. Helt knäppt...
Sedan mammas mat om du läst det inlägget? Heelt sjukt.

Jo såg det. Härligt!

Nej jag gör inte det. Vågar inte svälja och känner ingen pepp inför något alls... :P Men jag överlever. :)

Shit vad egocentrerad jag vart på slutet. Inte okej. Ber om ursäkt. Detta är fan din blogg.

Ta hand om dig! :)

8 augusti 2014 22:50

Känner igen mig i att man tycker att man mår bra men inser att man nog bara mår normalt. Lite läskig insikt ;)

Usch. Har själv ingen erfarenhet av just antipsykotiska mediciner men har sett o hört andra som provat, och det verkar inte roligt alla gånger.

Benso har jag erfarenhet av. Hade extremt mycket hjälp av dem när ångesten var som värst. Tog oftast aldrig mer än ordinerat och gjorde kortare uppehåll ibland för att få tillbaka effekten igen när man blivit för van. Utan dem hade jag garanterat inte levt idag. Därför gillar jag dem. Hade inte svårt att sluta med dem heller.

Absolut. Skulle bli glad om jag hittade en sån sida hos mig, men tror tyvärr inte det.

Ja, haha, jag är likadan där. Kan känna skuld för att jag inte skrattade tillräckligt åt nån skämt, fast jag skrattade. Eller för att jag pratat för mkt/litet när jag umgås. Osv. Men ja, man fundera över ifall det är berättigat eller inte. Om inte, så får man tvinga sig själv att släppa det genom att fokusera på något annat. I längden fungerar det tycker jag:)
Ja, såg om din mammas mat. Gulligt på nå vis, men jobbigt för dig...

Snart kommer nog peppen tillbaka om hälsan gör det :)

Du, skriv så mycket du vill här. Jag gillar det och tycker att det är halva grejen med att ha en blogg! :)

Tack detsamma!

9 augusti 2014 21:53

Ja, fast ändå inte. Mående är något högst relativt. Kul att kunna uppskatta normalitet faktiskt. :)

Haha, nej det är pillrena från helvetet. Borde endast ges till extremt gravt psykiskt sjuka. Alltså sådanna som är riktigt farliga för andra människor, gravt psykotiska etc.

Ja de hjälper ju bra mot ångest. För bra. Så många som blivit beroende av det. Vare sig de missbrukat det likt droger eller använt det medicinskt.
Bland de om inte den värsta drogen enligt mig. Iaf på många sätt.

Varför vilja hitta en sådan sida hos dig? Är det inte bättre att inte ha en sådan? :) Fast har man nu en sådan (vilket de flesta har tror jag) så är det nog bättre att finna den. :)

Ja man måste arbeta med det där. Ang det du säger ang hur mycket du pratar och allt det där. Har liknande saker i mig och två saker jag brukar fråga mig själv är?
Stör jag mig på när de andra gör det?
Är jag så mycket mindre värd att jag inte har rättighet att få göra såhär utan måste anpassa mig?
Alltså ifall man gjort något "fel".

Ja idag har jag mått sjukt bra! Hoppat runt, dansat och massa annat flum flum. :)

Ja det ska jag. Men tänkte mer på att jag har en egen blogg att skriva om mig själv i.
Men jaja, har vi inte lärt oss en läxa om detta när vi pratade om ifall man gör rätt etc? :)

10 augusti 2014 01:07

Jo, benso blir nog mer fiende än hjälp för många.

Jag vet inte, men jag brukar ofta få höra att jag måste plocka fram en sån sida. Kunna vara arg och känna att man vill få upprättelse och sånt. Jobbar med det! Men det verkar inte vara något som kommer naturligt som det är nu.

Bra frågor. Jag brukar också ofta sätta in en annan person i mitt ställe och tänka ifall det vore OK ifall den agerade så. Blir det ett "ja" så ska det vara okej för mig också.

Antar iom dina svar och du också är en sån person som lätt ser dig själv som den som klarar sig och väl kan stå ut med lite skit, osv. Att man liksom sätter andra före sig själv jämt. Låter som att vi är lite lika där iaf med tanke på att vi har liknande tekniker för att komma förbi det!

Åh, en flumflum-dag! Haha, så himla härligt! Hoppas det håller i sig :D

10 augusti 2014 03:33

Jag tror inte man ska behöva det. Bättre komma i harmoni med allt istället. Fast det är svårare. Inte att skjuta undan utan att komma i acceptans. Ilska skadar bara en själv. Upprättelse är ofta, men inte alltid, bara ett sätt att få någon form av hämnd.
Nu låter jag som Jesus eller någon Tibetisk munk. Är bara i lite zen mode pga denna låt. ^^
https://www.youtube.com/watch?v=fQUP4JtRppw

Jo jag menade det med den första frågan. :) Precis så man ska tänka tycker jag.

Jafan. Inte är jag något värd. ;) Antar det är något sätt att tro att man är snäll. Eller så ljuger jag bara för mig själv och egentligen är för konflikträdd och orkeslös att ta upp något sådant.
Fast konflikträdd är jag inte. Hakar mer än gärna på diskussioner som gäller annat. Men när det gäller mig. Ja då är det kört. Så det är nog det där med självvärdet... :|
.
.
.
.
^^

10 augusti 2014 14:53

Ja, älskar att känna att man är i harmoni. Att man på något sätt tagit kontroll över sin situation och sitt liv och kan andas normalt igen. Har du såna stunder? När nästan allting pekar på att man börjat göra rätt val och att saker går åt rätt håll.
Sen kommer det ju viss press med dem rätta valen, men det är ju en del av livet och något som oftast går att hantera.

Fick en riktigt skön känsla av den låten. Kör munk-stilen. Den passar de flesta faktiskt ;)

Exakt. Är också rätt grym på att försvara andra när något är fel, något gnistrar till i mig då och man blir nästan lite respektingivande. Folk lyssnar. Men sen när det handlar om en själv så tycker man bara att man kan ta det, det är inte hela världen osv. Men sånt ska ju gå att träna upp, det är bara det att ingen verkar veta hur ^^

Får jag fråga om din ålder förresten?

10 augusti 2014 17:23

Jodå nog händer det rätt ofta. Men de är bara felaktiga. Det är när jag har mina uppåt perioder. Jag sitter och känner hur rätt allt är trots att jag ibland inte gör ett dyft annorlunda gentemot hur det kändes när allt vara skit. :)
Själv då?
Ja. Eller inte nödvändigtvis kanske av att göra dem. Men att sträva efter att göra dem?

Ja. Men då ska man fråga sig att vore det okej om någon sa såhär om den jag älskade mest osv osv. Skulle jag försvarat den personen i detta läge etc? ^^ Det gamla vanliga. Hmm... Det lät iofs rätt smart. För man ska väl älska sig själv mest av allt?

Det här med ålder... Jag brukar faktiskt vilja undvika att vilja nämna ålder eller ens kön när jag pratar med folk såhär. Det är mera intressant och det kommer inga fördomar i vägen då.
Jag får ganska fort en del fördomar ang ålder. Både positiva och negativa.
Hur gammal tror du jag är?

10 augusti 2014 17:44

Haha, ajdå!;) Men skönt att få känna så ibland ändå! Även om det beror på att man är i stormens öga, litegrann, så kan den pausen behövas.

Jo, jag har börjat få såna stunder nu i år. Helt nytt för mig och jag kan bli så tacksam att jag blir rörd! Hur fjantigt det än låter.
Trodde inte jag var en sån som kunde trivas i livet ens stundvis, så det är ett stort steg framåt.

Exakt! Det är så jag gör. Och man får ett ganska bra facit då faktiskt:)

Helt ok! Förstår dig helt! Tidigare hade jag gissat på strax under eller strax över 30. Nu gissar jag på äldre. Men egentligen skulle du ju kunna vara betydligt yngre också så jag vet inte om det spelar så stor roll. Gillar att skriva med dig oavsett och tycker vi verkar kunna lära av varann och ventilera på ett bra sätt :)

Nu när jag tänker på det så kanske du är yngre trots allt, eftersom att du har folk på din facebook som lägger upp väskor med öl ;) Haha! Oavsett hoppas jag att du har en skön dag :)

10 augusti 2014 18:19

Jafan, det är inte hur jag har det utan hur jag tar det. Ligger lemlös och dras bakom en häst på en grusväg spelar det ingen roll så länge det känns som om allt är bra. :)

Fjantigt? Nej det gör det verkligen inte. Jag vet hur det känns. :) Det är flera gånger jag smågråtit över det när det varit helt nytt för mig.
Ja man tror alltid det om en. Alla säger att det kommer vända men "de har inte haft det lika dåligt". Men se där. Man var inte speciell som tur var. :)

Mmm... Verkligen. Men iaf jag är så sjukt bra på att bara vifta bort det och komma på extremt dåliga ursäkter. Jag har det tom som en ursäkt att säga "jag vet det är en dålig ursäkt". Hur dåligt är inte det? ^^

Oj, intressant du höjde din gissning om man nu tar bort ölgrejen. Jag tycker jag börjat svamla till mig så sjukt jävla mycket på senare gentemot tidigare. Kanske det i sig tyder på mognad då?
Det första var närmast. 25 år.
Om jag ska chansa på dig tror jag du är kring 35 kanske lite äldre. Nu är jag glad jag inte vet hur du ser ut så det inte gör så mycket om jag chansar på 10 år för mycket eller något. :)
Får jag fråga dig om din ålder då?

Till mitt försvar var han inte _min_ kompis utan en kompis kompis som taggat kompisen.

10 augusti 2014 19:27

Haha, hemska tanke! Men det är intressant det du säger, hur stark kraft ens inställning kan ha. Vi har ju bevis för det när det kommer till Placebo och nocebo.

På något sätt kändes det skönt att höra att man inte är helt ensam om att gråta över att man mår bra. Det måste vara att någon slags sorg/rädsla, över att tro att man inte kan måbra, som släpper.

Du får komma på dig själv de gånger du kommer med sådana ursäkter. Liksom låta ditt "över-jag" säga till dig lite gulligt och snällt att "Lainen, nu gör du ju sådär igen, gullis" Typ!

Ja, jag trodde att du inte ville berätta om din ålder just för att du kanske var gammal och skämdes, men du var inte gammal alls. Du är ung! Glöm inte det :) Jag är ungefär i din ålder också. Något äldre, men inte mycket. Så du trodde att jag var nästan 10 år äldre alltså, verkligen tur att du inte gissade utifrån ett foto, haha ;)

Tror ärligt talat att båda gissade äldre åldrar eftersom att man mognar en del och får mycket livserfarenhet när man mår dåligt. Man ser på livet med en gammal, trött persons ögon ibland. Som det där uttrycket "gammal i en ung persons kropp" eller något liknande - så har jag alltid känt mig!

"Okej" vi skyller på det ;) Haha, nejdå. Kan också få liknande saker på min facebook ibland.

11 augusti 2014 02:25

Ja det tror jag med. Det är ju ens största dröm eller önskan som går i uppfyllelse. Inte många som får det. :)
Kan tänka mig det måste vart så för Askungen när fen kom och trollade fram allt så hon kunde åka till balen i slottet efter att hennes onda styvsystrar förstört det för henne.
https://www.youtube.com/watch?v=csqeyNXbs6o
"Nåja, vad är en bal på slottet. Den kan ju va fruktansvärt långtråkig och dötrist. Och tråkig och alldeles... Alldelles underbar."

Tror du att gulligheten på något sätt kommer hjälpa eller är det bara för det komiska värdet? ^^

Nejfan, utan snarare att jag brukar bli lite dömande om folk är för unga. Typ 15 år. Och så är du kanske 40+ så kanske du (eller vem som helst) tänker likadant tänkte jag. Fast det är större skillnad på 15-25 än 25-50. Eller ska iaf vara det.
Var det därför du säkrade med "Nu gissar jag på äldre." ifall jag var känslig över min ålder? ;)

Ja det är det definitivt. :) Men jag agerar mognare via internet också. Svårt att fjanta runt lika mkt här.
Jag är tvärt om jag. Liksom min bror också. Han är 40 år men beter sig som en tonåring. Fast jag är väldigt bra på att vara mogen när jag vill det.
ntar du dock att du menar i erfarenhet och inte i att du typ går omkring med käpp och gnäller på alla skejtande ungdomar med hål i läppen?

11 augusti 2014 16:33

Ja... Åh, disneyfilmer. Gillade många av dem som liten!

Haha, gulligheten är väldigt viktig! Haha:) Just eftersom att man inte ska kunna klanka ner på sig själv utan snarare peppa, uppmuntra och älska sig själv i processen. Annars blir jag lätt så i tankarna att jag mer skäller på mig själv. Men gulligheten påminner mig ju om att jag inte förtjänar nån skit :)

Okej, då förstår jag! Lite kanske. Min instinkt sa egentligen runt 30, men så kändes det som att det kan bli så fel när man ska gissa. Bättre att nån bara säger. En gissning kan ju förolämpa om man är helt ute och cyklar!

Haha jaså? Så du är inte såhär annars? ;)

Exakt, haha, inga käppar än! ;) Förutom dem som jag sätter i hjulet för mig själv möjligen!

11 augusti 2014 18:44

Men man kan väl ge en komplimang och inte dadda sig själv? ^^ Men kan pröva med båda så ser vi vad som fungerar. :)

Jodå det kan det absolut. Men alltid lite kul att låta folk gissa. Har folk sett en så brukar de gissa yngre om det är en lite "äldre" kvinna ocv. Folk brukar ibland också gissa vad de önskar vore rätt i vissa fall osv. :)

Alltså. Mjao, eller vet inte. Jag är så jävla annorlunda hela tiden. Jag vet inte hur jag är. Anpassningsbar kan man säga. Du kanske har hört borderlinefolk saknar identitetskänsla?
Men jag är ofta vääldigt svamlig. Fast börjat skärpa mig (ibland) då jag börjat integrera mig i det svenska vuxna samhället.

Hah! :D

(Oj, insåg när jag scrollade ner hur sjukt jävla långt allt det här blivit!)

11 augusti 2014 21:36

Att lägga till gullis är inte att dadda. Bara så du vet inför framtiden ;)

Jo, tro mig, där känner jag igen mig otroligt mkt! Det var en av sakerna jag faktiskt passade in på på scid-utredningen. Anpassar mig väldigt mycket utan att inse det själv. samtidigt har jag väldigt fasta principer också, så jag vet inte.

Oj oj, vad moget det lät :D bra jobbat ;)

Ingen fara. Har tvättat hela dagen och är inte klar än, så har behövt lite att göra mellan maskinerna.

12 augusti 2014 20:38

Det känns lite... Töntigt. :p

Jag vet inte om det är en bra eller dålig egenskap egentligen. Alltså, _jag_ lider väl inte utav det om jag inte umgås tsm med folk jag brukar vara annorlunda med? Eller? Hmmm... Tuffa grejer.
Vad tror du?

Jag ÄR moooogen!

13 augusti 2014 22:33

Äääh, var inte sån nu! ^^

Tror det är väldigt bra när det gäller att knyta kontakter och ja, i stort sett inledningsvis i alla sociala sammanhang.
Fast sen vet jag inte hur man själv mår av det. Jag kan få ångest om jag "dragit iväg" för mycket bland fel personer, även om det inte händer ofta. Känner mig ofta väldigt tom när jag kommer hem efter olika saker.
Vet egentligen inte om det beror på just det, men tomhetskänslan är helt klart värst för mig att hantera. Den gör mig så ledsen.

Den ska ju också vara vanlig bland borderline'isar, har du också den?

14 augusti 2014 00:18

Ja folk har väldigt lätt att tycka om mig. Passar ihop med alla.
Hmm... Det kan du ha rätt i.. Kan komma för att man inte kan få en klar identitet på sig själv? Man känner man kanske sviker sig själv genom att vara någon annan om man nu har någon form av personlig identitet (här sitter jag och skriver som om det vore en självklarhet att sakna det! ^^).

Hur skulle du beskriva tomhetskänslan?

Ja alltså. Jo. Men jag har lite svårt att veta vad som betyder med den. Därav min fråga ovan.
För mig känns tomheten mest genom att jag aldrig är nöjd. Saknar hela tiden något. Skrev faktiskt ganska mycket om det i ett papper där jag skrev mig själv utifrån mina BPD symptom. Men åter till topic. Jag känner som att jag saknar närhet, kärlek, färdigheter, att fullfölja saker mm. Det ger mig som en tomhetskänsla.