Det är svårt att veta att livet kan vara annorlunda ifall man inte kan minnas att man mått bra. Man tänker att man av naturen helt enkelt är en sån som inte är intresserad av något. Inte blir glad av något/någon. Inte kan njuta av sömn osv.

Så har det varit för mig. Det enda som skänkt mig lite glädje är alkohol. Andra droger har jag valt att aldrig prova(med undantag för mediciner). Men även alkoholen kan ju ha extremt dåliga konsekvenser och har man sett personer man älskar antingen dö eller totalt rasera sina liv pga den, så blir det plötsligt inte lika roligt att dricka. Jag växte upp med alkoholism omkring mig.

Själv började jag dricka som 13-åring.
Jag hamnade i otrygga situationer pga att jag inte drack för att festa och ha kul - jag drack för att bli av med ångesten. Och då krävs det mycket alkohol. Gärna starksprit, som halsas ren. Gärna tills dess att man inte är medveten om att man existerar längre. Gärna så att man äntligen, äntligen kan få sova. Drömfritt, utan mardrömmar. Det var vad jag sökte i alkoholen.
Och det var anledningen till att jag senare slutade med den. För att dricka på det sättet är farligt och håller inte i längden.
Man kan inte supa tills man somnar på fester med massa människor som kanske skadar en. Man kommer många gånger vakna och inse vad som kunnat hända, eller vakna med en känsla av ett hugg i magen och hjärtat för att något har hänt. Vilket har hänt, även fast att jag tydligen är väldigt försiktig av mig även som en ap-rak uppenbarelse.
Har vaknat av att nån försökt klä av mig, taftsat, utnyttjat/våldtagit osv. Och tro inte att alkoholen gör att det inte smärtar lika mycket. Det skyddar inte alls mot det.

Vid 20 års ålder blev jag nykterist. Livet blev lugnare efter det. Tiden ägnade jag åt att läka, gå behandlingar för ångest, depression m.m och så småningom till att skapa den tillvaron jag har idag.

Nu dricker jag lite vid tillfällen då jag känner att jag har kontroll och vill ha lite extra kul.

Tyvärr så fungerar det inte helt än, jag en bit kvar tills dess att jag kan dricka helt kontrollerat. Ibland är viljan att koppla borta allt mentalt så stark att man, utan att ha insett det, har druckit för mycket för snabbt.

Jag har haft turen att inte fastna i ett beroende men flera nära har gjort det. En av de absolut närmsta dog. Han hittades med mobilen. Det sista han läst på mobilen var mitt sms. Det var i samband med det jag blev nykterist.

Oväder på två sätt. Filmer med våldtäktsscener gör att det är svårt att få en paus.

Lugnet som kom till kvällen gav mig lite ro under en fiskestund.

Längtar tills jag har datorn och kan skriva ordentliga inlägg igen!

Snabb uppdatering. Dagen har varit bra, men galet vad varmt det varit! 

Kan ändå inte hjälpa att minnas den sommaren jag spenderade på sjukhuset för suicidprevention. Vilken kontrast det kan vara mellan somrar. Fick permission då, som det hette, för att åka till samma ställe jag är på nu och jag led igenom den tiden. Behövde Stesolid regelbundet.

Nu har jag inget sånt och har kunnat njuta korta stunder till och med. Det är nytt! Brukar sällan kunna det.

Så ja, just i stunden är livet uthärdligt och jag klagar inte. Man kan övervinna både depression och ångest så pass att man kan ha bra dagar. Det hade jag inte räknat med. Hade varit nöjd med dagar då jag inte konstant stred i full mundering mot självmordstankar och -impulser. 

Så tack för den här dagen. Den ska jag minnas i resten av mitt liv <3

Snabb uppdatering. Dagen har varit bra, men galet vad varmt det varit!

Kan ändå inte hjälpa att minnas den sommaren jag spenderade på sjukhuset för suecidprevention. Vilken kontrast det kan vara mellan somrar. Fick permission då, som det hette, för att åka till samma ställe jag är på nu och jag led igenom den tiden. Behövde Stesolid regelbundet.
Nu har jag inget sånt och har kunnat njuta korta stunder till och med. Det är nytt! Brukar sällan kunna det.

Så ja, just i stunden är livet uthärdligt och jag klagar inte. Man kan övervinna både depression och ångest så pass att man kan ha bra dagar. Det hade jag inte räknat med. Hade varit nöjd med dagar då jag inte konstant stred i full mundering mot självmordstankar och -impulser.

Så tack för den här dagen. Den ska jag minnas i resten av mitt liv ?

Nu ska jag ge mig iväg på äventyr vid kusten. Ska bli härligt att komma iväg från allting ett tag och få tänka på nuet och bara njuta. Sol, bad, båtturer och fiske med de som står mig närmst just nu. Känns inte helt fel!

Ska även komma igång med träningen under den här tiden vilket jag längtat efter :) 

Har hunnit med lite sommarshopping också. Vadå deprimerad? Nej, att kämpa emot är något tvång jag har!

Så för en gångs skull blir det en paus ifrån dubbellivet och enbart till att njuta av ett enkelt enkelliv. 

Men det betyder inte att den här bloggen byter riktning. Tycker fortfarande att det är viktigt att prata om psykiskt mående och jag har väldigt mycket som jag planerat att skriva om här nu när jag känner mig lite starkare. Jag märker ju på statistiken att ni är en del som är inne och kikar, vilket värmer så himla mycket! Jag minns när jag mådde som sämst och sökte efter en liknande blogg. Dem jag hittade var antingen jättedeprimerande med självskadeinfluenser eller från såna som förlorat någon i just självmord. Men ingen om tips från nån som varit nere i skiten och visste hur man skulle hantera brister i vården, eller så. Så jag hoppas att någon uppskattar att det dyker upp lite information ifrån någon som har varit i vården!

Vill också passa på att tacka för det första mailet, trodde ärligt talat inte att jag skulle få något där. Så tack du som skrev, ifall du läser det här! Och jag hoppas jag kunde ge ett okej svar!

En dag efter att jag blivit utsatt för övergreppet så tog jag mig iväg till ett apotek för att köpa ett dagen efter-piller. Det sista jag ville var att bli gravid efter ett utnyttjande. 

Jag kommer till apoteket och det är slut. Det finns inte ens en tom rad i hyllorna utan det är helt tomt. Jag, som inte är så van att köpa sånt här, går runt i cirklar och letar och letar eftersom att jag tror att jag bara är för dum för att hitta det, men det finns verkligen inget. 
Jag frågar en som jobbar där ifall de inte har några akut p-piller alls? Hon säger att det är problem med leverantören så att inga apotek har kvar. Ifall det verkligen är viktigt så får jag gå till nån akut gynmottagning. 

Jag tackade och gick hemåt. Och det gnagde rejält inombords. För jag visste att jag inte skulle klara av att ta mig iväg till sjukhuset i det tillstånd jag var i. Visste inte vart jag skulle och kände mig bara ledsen. Eftersom att jag precis hade avslutat min mens så borde jag inte kunna bli gravid enligt tänket med ägglossning och så. Men sånt har jag ändå svårt att lita på. Så jag gick en månad och väntade och längtade efter nästa mens. Har aldrig längtat så mycket!

Och nu har jag haft den. Känns så himla skönt! Blev så glad att jag bara ville tacka någon högre makt eller liknande för att jag slapp hamna i den situationen att jag skulle ha blivit gravid efter en sån här sak. Inte kan jag tro att våldtäktsmannen har tänkt på det här. Inte har väl han brytt sig det minsta. Inte oroat sig. Inte suttit hemma och knappt kunnat gå på toa pga skadorna efter själva övergreppet. Inte stängt ute alla människor och isolerat sig pga blåmärken och skam. Nej, han gjorde sitt med mig och kunde sen leva vidare. 

Ibland kan jag känna att jag önskar att han i alla fall fick prova på att känna hälften av det man själv känt efteråt. Men nu klarade jag inte av att anmäla, så antar att jag får skylla mig själv där.