Har haft två tyngre dagar måendemässigt.

När det blir så känns det bara som att jag inte passar in någonstans. Jag fungerar egentligen med i stort sett alla, men av någon anledning så känner jag ingen samhörighet med någon.

Det är rätt läskigt. Man kan inte känna att det finns något som håller kvar en i världen när man känner sig så malplacerad.

Jag vet att många andra jag mött med självmordslängtan har känt något liknande.
Antingen brist på samhörighet/att känna sig hemma i världen,
eller att de känner att de inte kan bidra med något nytt till historien - en känsla av att allt redan är sagt, gjort, skrivet, skapat osv.

För mig är det helt klart, och har alltid varit, det första alternativet.

Det enda sättet för mig att stå emot detta är att se det som en del i en sjukdom. Att inse att det går att bli av med 'tankarna' som egentligen är symtom.

Sök alltid hjälp innan ett självmordsförsök så att du får en chans att bota sjukdomen, antingen genom vårdcentral eller psykakut eller människor omkring dig.

 

Lainen

1 augusti 2014 21:04

Kul att se på dina tidigare inlägg att du har gjort något kul också. Försök komma ihåg det! :)

Känner igen tankemönstret väldigt mycket. Det är klart det bidrar starkt till att tappa livslusten.
Men det finns alltid folk som man passar ihop med. Visst, inte på alla plan, de liksom du har sina brister. De är inte lätta att hitta. Om man nu inte är som alla andra. Men till slut så står de där rätt framför en.
Önskar man kunde göra något. Men närmaste man kommer är väl lite socialitet här via internet. :)

Ta hand om dig och förlora inte hoppet! Det blir bättre. Det blir det alltid.

Kram!

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

2 augusti 2014 02:11

Jag försöker för fullt:) är lite glad över att jag fixar det nu. Och att jag insett att glädje är något som jag själv har ett ansvar för att få in i mitt liv.

Tack för ditt stöd! Det är konstigt att ord från någon man inte känner väl ändå kan träffa rätt.

Tänker också så, att om jag finns så måste det ju finnas fler som är lite lika. Det märker man också med tiden, att man oftast inte är så ensam som man trott.

Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag just har förlorat den finaste människan jag nånsin mött. ...

Ja, nu är det nytt år och för mig känns det denna gång som en liten slags nyfödelse. Mycket har hänt och samtidigt ingenting. Gissar att det finns några fler där ute som känner likadant ;)Jag har ju träffat en person, som verkligen fått mig att börja...

Bloggen kommer att börja uppdateras mer ofta igen. Blir så glad när jag ser att ni fortfarande är många som tittar in. Det får mig att vilja skriva mer igen:) Kommer också att svara på kommentarer som jag missat. Kram och tack? ...

Det här inlägget kan låta lite dumt, och jag är helt medveten om det, men jag lägger upp det ändå ifall det skulle kunna hjälpa någon.Jag befinner mig ju i den fasen att de initiala reaktionerna efter övergrepp/våldtäkter är borta. Nu är det "gå vida...

Det var länge sedan jag var inne här. Känns nästan konstigt att skriva.Det har hänt mycket och jag har väl "förlorat" stunder då jag inte har något att göra och därför tidigare hunnit skriva. Det är positiva saker som dykt upp och jag är glad att det...