Den här dagen har varit lite avlägsen. Var hos psykologen, och sa väl ungefär att allt är bra. Orkade inte med något djupt idag efter att ha drömt att alla mina nämaste höll på att dö hela natten. Är så less på mina mardrömmar nu! Vaknar av en, somnar om, vaknar av samma eller en ny, somnar om osv osv osv. Får ingen vila och det märks i huvudet när man ska försöka vara närvarande. Just i natt var det att alla höll på att drunkna hela tiden. Jag såg allt, var i samma situation och kunde inte göra något för att hjälpa någon. Tappade småsyskonets hand i en tidvåg. Om och om igen. 

Jaja, inte mycket att göra åt! Är bara tungt när man aldrig får en natt med normal sömn. 

Såg nyss filmen Adams äpplen och den mådde man ju inte bättre av :P En sån där film med konstig stämning där allting är enbart just: konstigt. Brottslingar och psykon som är rätt äckliga men som man ändå tycker om på nåt sätt. Fast ändå inte.... Nej, känner mig mer suddig nu än innan! 

Verkligheten börjar komma ikapp igen. Dags att boka den där vidriga gynekologtiden. Självklart kommer man att bli tillfrågad om varför man vill kolla sig efter alla(helst) sjukdomar som finns, och då måste man antingen berätta att man varit med om ett övergrepp men inte vill prata om det och inte vill anmäla det, eller ljuga och låtsas vara en runtliggare. Båda är jobbiga, men jag har ju bestämt mig för att inte hålla på med smålögner så blir väl det förstnämnda. Vore iaf skönt att få det gjort innan studierna börjar. 

Förövrigt så blir jag så glad när jag kommer in här och ser att folk är inne och kikar varje dag oavsett om man "rampljusar" eller inte. Det gör att varje dag blir aningens bättre!

Måste också säga att det kommer längre och mer intressanta inlägg igen. Har bara varit lite mycket igår och idag.

En liten låt bjuds det på! Alltid gillat.

Den här dagen har varit full av händelser och till och med flera aha-upplevelser!
Fått lära mig mer om mig själv och varför jag fungerar som jag gör.

Träffade en väldigt duktig psykolog/föreläsare som verkligen såg förbi ytan och hjälpte mig att förstå varför jag mår som jag gör och varför vissa behandlingar inte fungerat fullt ut. Det var det första möte jag någonsin kunnat känna igen mig fullt ut på fler än en punkt. Underbar känsla! Kändes inte lika ensamt längre, och tomheten minskade en gnutta. 
Hon sa själv att hon tror att jag blivit förbisedd just för att jag inte ser ut som typen som mår dåligt. Att hon själv, om hon inte visste bättre, inte skulle misstänka något. 
Just det tror jag att många känner igen sig i, att det man speglar mot omvärlden är så långt ifrån det som finns på insidan. 

Nu får vi se om detta kan hjälpa. Vi ska ses igen och då ska jag har läst på lite och fyllt i formulär. Spännande!

Nu måste jag sova. Ska träffa min vanliga psykolog i morgon och det var länge sedan sist, så jag gissar på att hon kommer sparka igång mig känslomässigt igen ;)

Hoppas jag hinna skriva mer i morgon!